Länktips
Har nu anslutit mig till: bokbloggar.nu
Bra sida där en massa bloggar om böcker finns anslutna.
/darling
En liten dikt om kärlek
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre,
hos en fattig Paris-student.
Den skulle ha lyst över länderna
och tvingat en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.
Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Paris-student.
Michail Lermontov
/darling
Sputnikälskling
av Haruki Murakami.
Det här är den andra boken jag läser av denna författare och jag känner mig tudelad till den. Tidigare har jag läst "Norwegian Wood" och den tyckte jag var riktigt bra, men "Sputnikälskling" upplever jag inte alls når samma litterära standard.
Boken handlar om karaktären K som är hopplöst förälskad i Sumire. Sumire är en speciell ung dam som i sin tur blir hopplöst förälskad i den äldre, gifta Myu som inte kan uppleva kärlek efter en traumatisk händelse i sin ungdom. Namnet "Sputnikälskling" kommer sig efter att Myu blandat ihop Sumires favoritförfattare Jack Keroucac som var en del av beatnik- rörelsen, med de sovjetiska rymdfarkosterna "sputnik".
Sumire börjar arbeta åt Myu och de åker på affärsresa till Europa tillsammans. Plötsligt försvinner Sumire, och då Myu inte kan hitta henne, ringer hon efter K. Detta är i princip handlingen i denna berättelse.
Det känns som att man hade kunnat göra så mycket mer av denna story. Själva storyn är kanske något för tunn, och detta relaterar i en lättläst, något intetsägande bok. En historia med ett spännande utgångsläge som dock aldrig tar sig. Det händer inte så mycket överhuvudtaget.
Men det som stör mig mest är språket, som jag inte alls finner lika tilltalande som jag mindes det. På något sätt påminner det mig om Paulo Cohelos språk, som jag inte alls gillar, och jag dristar mig att undra om detta har att göra med översättningen.
I denna bok finns en fin undermening, att vi alla är "sputnikar" som cirkulerar i rymdens svärta, ensamma, utan att kunna nå varandra. Det finns en vackra scener och bra dialoger och på slutet tar sig denna bok något, men på det hela griper den inte mitt hjärta.
Jag är ändå inte alls avskräckt, det var en behaglig läsupplevelse, men inte mer än det. Jag tänker dock fortsätta läsa hans verk.
Betyg: 2/5 
/darling
Den hemliga historien
av Donna Tartt.
Den här boken har jag känt mig lockad att läsa i flera år, då många verkar ha den som en favorit och den anses vara något av en kultbok. Jag har sökt efter den på bokus och liknande, men aldrig funnits den, så då jag hittade den i pocket för någon vecka sedan kunde jag inte låta bli att slå till.
När jag läste intrigen kände jag också att den var något för mig. Collegemiljöer, intellektuella människor, dekadens och drogorgier. Kan det bli bättre? undrade jag.
Men efter att ha faktiskt sträckläst mig i genom boken så var mitt direkta svar: ja.
Den här boken handlar om en kille som heter Richard Papen som lyckas hamna i ett gäng med riktiga pretto-typer som läser klassisk grekiska och alla har rika föräldrar. Han är något av det svarta fåret, med sin enkla arbetarbakgrund, men han kämpar med att hålla uppe en falsk fasad. Han är i vilket fall mycket fascinerad och förtjust i dessa människor och på många sätt lik dem.
De är alla en samling elitistiska, osympatiska och känslokalla individer med höga uppfattningar om sig själva och en stor kärlek till alkohol, särskilt whiskey. Alla andra personer i boken beskrivs som i princip dumma i huvudet.
För att få lite spänning i sina blasé-liv håller gänget på med ritualer i "dionysisk" anda. Dessa tar en obehaglig vändning och mynnar ut i mord.
Det är en välskriven bok, den är intelligent och jag gillar att den har något av en pusseldeckarkänsla. Undan för undan förstår man mer och mer av karaktärerna och fler och fler bitar faller på plats. Boken har en otäck känsla, ändå vill man fortsätta läsa. Det otäckaste i boken är karaktärernas själviska och kallsinniga personligheter. De begår mord, men verkar inte förstå det fruktansvärda i sina handlingar. Inte så att de reflekterar över det öppet ialla fall, men man kanske kan ana att deras undermedvetna strömmar tar sig uttryck i det fysiska måendet istället.
Min första känsla efter att ha läst denna bok var att jag inte tyckte den var något speciellt. Slutet var något av en besvikelse och hade kunnat göras mer rafflande. Att lyssna på huvudpersonernas okänsliga, överlägsna, självupptagna jargonger var tröttsamt och jag kände mig mest irriterad på dem.
Som när Henry frågar Richard:
- Du känner inte speciellt för andra människor, eller hur?
Och sedan säger att han själv inte gör det. Där slår han huvudet på spiken, det är själva essensen på den här boken. Ingen av huvudpersonerna känner egentligen något för någon annan, de är ytliga och kyliga relationer och det är därför detta aldrig kan bli någon favoritbok för mig. Jag vill ha hjärta och mening.
I denna bok finns inget sådant, bara ett intellektuellt konstaterande av att så här kan det gå till när ett mord växer fram.
Men på något sätt har jag ändå tagit till mig denna boken, för jag kan fortfarande fundera lite på den ibland. Så någonting speciellt har den ändå.
Betyg: 3/5
/darling
Välkommen till min blogg
Den här bloggen har jag skapat för att kunna hålla reda på de böcker jag läser, skriva ned några ord om dem, komma ihåg dem och förhoppningsvis dela med mig till andra av dem. Min blogg kommer även handla om annat som rör litteratur och skrivande.
Jag har slukat böcker sedan jag lärde mig läsa och även skrivit egna texter sedan de ljuva åren. Jag skriver skönlitterärt; noveller och dikter. Litteratur är mitt absolut största intresse och det bästa jag vet. Det finns inget bättre sätt att ta del av tusen olika världar. Så enkelt, så lättillgängligt. Gå till närmaste bibliotek, öppna en bok och låt dig själv lära dig om något annat för en stund.
/Darling
Välkommen till min nya blogg!
Har nu anslutit mig till: bokbloggar.nu
Bra sida där en massa bloggar om böcker finns anslutna.
/darling
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre,
hos en fattig Paris-student.
Den skulle ha lyst över länderna
och tvingat en vår på knä
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny Musset.
Han skulle ha vandrat vid kajerna
med en blek liten blåögd Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.
Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Paris-student.
Michail Lermontov
/darling
Sputnikälskling
av Haruki Murakami.
Det här är den andra boken jag läser av denna författare och jag känner mig tudelad till den. Tidigare har jag läst "Norwegian Wood" och den tyckte jag var riktigt bra, men "Sputnikälskling" upplever jag inte alls når samma litterära standard.
Boken handlar om karaktären K som är hopplöst förälskad i Sumire. Sumire är en speciell ung dam som i sin tur blir hopplöst förälskad i den äldre, gifta Myu som inte kan uppleva kärlek efter en traumatisk händelse i sin ungdom. Namnet "Sputnikälskling" kommer sig efter att Myu blandat ihop Sumires favoritförfattare Jack Keroucac som var en del av beatnik- rörelsen, med de sovjetiska rymdfarkosterna "sputnik".
Sumire börjar arbeta åt Myu och de åker på affärsresa till Europa tillsammans. Plötsligt försvinner Sumire, och då Myu inte kan hitta henne, ringer hon efter K. Detta är i princip handlingen i denna berättelse.
Det känns som att man hade kunnat göra så mycket mer av denna story. Själva storyn är kanske något för tunn, och detta relaterar i en lättläst, något intetsägande bok. En historia med ett spännande utgångsläge som dock aldrig tar sig. Det händer inte så mycket överhuvudtaget.
Men det som stör mig mest är språket, som jag inte alls finner lika tilltalande som jag mindes det. På något sätt påminner det mig om Paulo Cohelos språk, som jag inte alls gillar, och jag dristar mig att undra om detta har att göra med översättningen.
I denna bok finns en fin undermening, att vi alla är "sputnikar" som cirkulerar i rymdens svärta, ensamma, utan att kunna nå varandra. Det finns en vackra scener och bra dialoger och på slutet tar sig denna bok något, men på det hela griper den inte mitt hjärta.
Jag är ändå inte alls avskräckt, det var en behaglig läsupplevelse, men inte mer än det. Jag tänker dock fortsätta läsa hans verk.
Betyg: 2/5
/darling
Den hemliga historien
av Donna Tartt.
Den här boken har jag känt mig lockad att läsa i flera år, då många verkar ha den som en favorit och den anses vara något av en kultbok. Jag har sökt efter den på bokus och liknande, men aldrig funnits den, så då jag hittade den i pocket för någon vecka sedan kunde jag inte låta bli att slå till.
När jag läste intrigen kände jag också att den var något för mig. Collegemiljöer, intellektuella människor, dekadens och drogorgier. Kan det bli bättre? undrade jag.
Men efter att ha faktiskt sträckläst mig i genom boken så var mitt direkta svar: ja.
Den här boken handlar om en kille som heter Richard Papen som lyckas hamna i ett gäng med riktiga pretto-typer som läser klassisk grekiska och alla har rika föräldrar. Han är något av det svarta fåret, med sin enkla arbetarbakgrund, men han kämpar med att hålla uppe en falsk fasad. Han är i vilket fall mycket fascinerad och förtjust i dessa människor och på många sätt lik dem.
De är alla en samling elitistiska, osympatiska och känslokalla individer med höga uppfattningar om sig själva och en stor kärlek till alkohol, särskilt whiskey. Alla andra personer i boken beskrivs som i princip dumma i huvudet.
För att få lite spänning i sina blasé-liv håller gänget på med ritualer i "dionysisk" anda. Dessa tar en obehaglig vändning och mynnar ut i mord.
Det är en välskriven bok, den är intelligent och jag gillar att den har något av en pusseldeckarkänsla. Undan för undan förstår man mer och mer av karaktärerna och fler och fler bitar faller på plats. Boken har en otäck känsla, ändå vill man fortsätta läsa. Det otäckaste i boken är karaktärernas själviska och kallsinniga personligheter. De begår mord, men verkar inte förstå det fruktansvärda i sina handlingar. Inte så att de reflekterar över det öppet ialla fall, men man kanske kan ana att deras undermedvetna strömmar tar sig uttryck i det fysiska måendet istället.
Min första känsla efter att ha läst denna bok var att jag inte tyckte den var något speciellt. Slutet var något av en besvikelse och hade kunnat göras mer rafflande. Att lyssna på huvudpersonernas okänsliga, överlägsna, självupptagna jargonger var tröttsamt och jag kände mig mest irriterad på dem.
Som när Henry frågar Richard:
- Du känner inte speciellt för andra människor, eller hur?
Och sedan säger att han själv inte gör det. Där slår han huvudet på spiken, det är själva essensen på den här boken. Ingen av huvudpersonerna känner egentligen något för någon annan, de är ytliga och kyliga relationer och det är därför detta aldrig kan bli någon favoritbok för mig. Jag vill ha hjärta och mening.
I denna bok finns inget sådant, bara ett intellektuellt konstaterande av att så här kan det gå till när ett mord växer fram.
Men på något sätt har jag ändå tagit till mig denna boken, för jag kan fortfarande fundera lite på den ibland. Så någonting speciellt har den ändå.
Betyg: 3/5
/darling
Välkommen till min blogg
Den här bloggen har jag skapat för att kunna hålla reda på de böcker jag läser, skriva ned några ord om dem, komma ihåg dem och förhoppningsvis dela med mig till andra av dem. Min blogg kommer även handla om annat som rör litteratur och skrivande.
Jag har slukat böcker sedan jag lärde mig läsa och även skrivit egna texter sedan de ljuva åren. Jag skriver skönlitterärt; noveller och dikter. Litteratur är mitt absolut största intresse och det bästa jag vet. Det finns inget bättre sätt att ta del av tusen olika världar. Så enkelt, så lättillgängligt. Gå till närmaste bibliotek, öppna en bok och låt dig själv lära dig om något annat för en stund.
/Darling
Välkommen till min nya blogg!
av Haruki Murakami.
Det här är den andra boken jag läser av denna författare och jag känner mig tudelad till den. Tidigare har jag läst "Norwegian Wood" och den tyckte jag var riktigt bra, men "Sputnikälskling" upplever jag inte alls når samma litterära standard.
Boken handlar om karaktären K som är hopplöst förälskad i Sumire. Sumire är en speciell ung dam som i sin tur blir hopplöst förälskad i den äldre, gifta Myu som inte kan uppleva kärlek efter en traumatisk händelse i sin ungdom. Namnet "Sputnikälskling" kommer sig efter att Myu blandat ihop Sumires favoritförfattare Jack Keroucac som var en del av beatnik- rörelsen, med de sovjetiska rymdfarkosterna "sputnik".
Sumire börjar arbeta åt Myu och de åker på affärsresa till Europa tillsammans. Plötsligt försvinner Sumire, och då Myu inte kan hitta henne, ringer hon efter K. Detta är i princip handlingen i denna berättelse.
Det känns som att man hade kunnat göra så mycket mer av denna story. Själva storyn är kanske något för tunn, och detta relaterar i en lättläst, något intetsägande bok. En historia med ett spännande utgångsläge som dock aldrig tar sig. Det händer inte så mycket överhuvudtaget.
Men det som stör mig mest är språket, som jag inte alls finner lika tilltalande som jag mindes det. På något sätt påminner det mig om Paulo Cohelos språk, som jag inte alls gillar, och jag dristar mig att undra om detta har att göra med översättningen.
I denna bok finns en fin undermening, att vi alla är "sputnikar" som cirkulerar i rymdens svärta, ensamma, utan att kunna nå varandra. Det finns en vackra scener och bra dialoger och på slutet tar sig denna bok något, men på det hela griper den inte mitt hjärta.
Jag är ändå inte alls avskräckt, det var en behaglig läsupplevelse, men inte mer än det. Jag tänker dock fortsätta läsa hans verk.
Betyg: 2/5
/darling
av Donna Tartt.
Den här boken har jag känt mig lockad att läsa i flera år, då många verkar ha den som en favorit och den anses vara något av en kultbok. Jag har sökt efter den på bokus och liknande, men aldrig funnits den, så då jag hittade den i pocket för någon vecka sedan kunde jag inte låta bli att slå till.
När jag läste intrigen kände jag också att den var något för mig. Collegemiljöer, intellektuella människor, dekadens och drogorgier. Kan det bli bättre? undrade jag.
Men efter att ha faktiskt sträckläst mig i genom boken så var mitt direkta svar: ja.
Den här boken handlar om en kille som heter Richard Papen som lyckas hamna i ett gäng med riktiga pretto-typer som läser klassisk grekiska och alla har rika föräldrar. Han är något av det svarta fåret, med sin enkla arbetarbakgrund, men han kämpar med att hålla uppe en falsk fasad. Han är i vilket fall mycket fascinerad och förtjust i dessa människor och på många sätt lik dem.
De är alla en samling elitistiska, osympatiska och känslokalla individer med höga uppfattningar om sig själva och en stor kärlek till alkohol, särskilt whiskey. Alla andra personer i boken beskrivs som i princip dumma i huvudet.
För att få lite spänning i sina blasé-liv håller gänget på med ritualer i "dionysisk" anda. Dessa tar en obehaglig vändning och mynnar ut i mord.
Det är en välskriven bok, den är intelligent och jag gillar att den har något av en pusseldeckarkänsla. Undan för undan förstår man mer och mer av karaktärerna och fler och fler bitar faller på plats. Boken har en otäck känsla, ändå vill man fortsätta läsa. Det otäckaste i boken är karaktärernas själviska och kallsinniga personligheter. De begår mord, men verkar inte förstå det fruktansvärda i sina handlingar. Inte så att de reflekterar över det öppet ialla fall, men man kanske kan ana att deras undermedvetna strömmar tar sig uttryck i det fysiska måendet istället.
Min första känsla efter att ha läst denna bok var att jag inte tyckte den var något speciellt. Slutet var något av en besvikelse och hade kunnat göras mer rafflande. Att lyssna på huvudpersonernas okänsliga, överlägsna, självupptagna jargonger var tröttsamt och jag kände mig mest irriterad på dem.
Som när Henry frågar Richard:
- Du känner inte speciellt för andra människor, eller hur?
Och sedan säger att han själv inte gör det. Där slår han huvudet på spiken, det är själva essensen på den här boken. Ingen av huvudpersonerna känner egentligen något för någon annan, de är ytliga och kyliga relationer och det är därför detta aldrig kan bli någon favoritbok för mig. Jag vill ha hjärta och mening.
I denna bok finns inget sådant, bara ett intellektuellt konstaterande av att så här kan det gå till när ett mord växer fram.
Men på något sätt har jag ändå tagit till mig denna boken, för jag kan fortfarande fundera lite på den ibland. Så någonting speciellt har den ändå.
Betyg: 3/5
/darling
Välkommen till min blogg
Den här bloggen har jag skapat för att kunna hålla reda på de böcker jag läser, skriva ned några ord om dem, komma ihåg dem och förhoppningsvis dela med mig till andra av dem. Min blogg kommer även handla om annat som rör litteratur och skrivande.
Jag har slukat böcker sedan jag lärde mig läsa och även skrivit egna texter sedan de ljuva åren. Jag skriver skönlitterärt; noveller och dikter. Litteratur är mitt absolut största intresse och det bästa jag vet. Det finns inget bättre sätt att ta del av tusen olika världar. Så enkelt, så lättillgängligt. Gå till närmaste bibliotek, öppna en bok och låt dig själv lära dig om något annat för en stund.
/Darling
Välkommen till min nya blogg!
Den här bloggen har jag skapat för att kunna hålla reda på de böcker jag läser, skriva ned några ord om dem, komma ihåg dem och förhoppningsvis dela med mig till andra av dem. Min blogg kommer även handla om annat som rör litteratur och skrivande.
Jag har slukat böcker sedan jag lärde mig läsa och även skrivit egna texter sedan de ljuva åren. Jag skriver skönlitterärt; noveller och dikter. Litteratur är mitt absolut största intresse och det bästa jag vet. Det finns inget bättre sätt att ta del av tusen olika världar. Så enkelt, så lättillgängligt. Gå till närmaste bibliotek, öppna en bok och låt dig själv lära dig om något annat för en stund.
/Darling
